Kemisk bindningsmetod. Denna metod används nu i stor utsträckning vid tillverkning av polymerisationskatalysatorer. Dess syfte är att stelna homogena katalysatorer. Stöd som kan binda kemiskt med övergångsmetallkomplex har vissa funktionella grupper på sin yta (eller funktionella grupper läggs till efter kemisk behandling), såsom -X-, -CH2X- och -OH-grupper. Dessa bärare reageras med fosfin, arsin eller aminer till fosfinat, arsin eller aminering. Sedan används de ensamma paren av elektroner från fosfor-, arsenik- eller kväveatomer på ytan för att koordinera och komplexbinda med den centrala metalljonen i övergångsmetallkomplexet, och på så sätt erhålla en kemiskt bunden fast-faskatalysator, såsom Ziegler-Natta-katalysatorn som används i bulkpolymerisationen{11}}.
Fiberiseringsmetod. Används för tillverkning av katalysatorer uppburna på ädelmetaller. Borsilikater dras till exempel in i glasfibrer, etsas med koncentrerad saltsyralösning för att bli porösa glasfiberbärare och impregneras sedan med klorplatinsyralösning för att ladda platinakomponenter. Beroende på den praktiska tillämpningen pressas fiberkatalysatorerna till olika former och erforderliga densiteter; till exempel kan katalysatorer som används för oxidation av bilavgaser komprimeras till ett kort cylindriskt rör. Kolfibrer kan också användas om processen inte är oxidation. Tillverkningsprocessen för fiberkatalysatorer är dock mer komplex och kostsam.
